pantherpaw

Eller inte.
Jag skulle just till jobbet cyklade iväg och bromsade in för en kurva.
Pang så flög jag rätt in i staketet på Vilbokskolan.
Ungarna kom och skrek;
- Det ligger nån här som har ramlat! Vi får hämta hjälp.

Nått barn kom och jag frågade om de hade nån lärare i närheten som kunde komma.
Barnen sprang och ropade på fröken och hon kom med papper.
Jag ringde min darling som kom och följde mig hem så vi kunde låna svärmors bil till vådcentralen.
Innan vi körde ringde jag till jobbet då jag förklarade vad som hänt.
Vål inne på vådcentralen, där jag fick sy 5 stygn. SSK(sjuksköterskan)
Och docktorn var jätte trevliga. En loch till dem faktiskt, speciellt SSK.
Hon var jätte trevlig. Lugn och sansad.
På Onsdag ska jag nog lägga om det och nästa måndag ska jag ta av stygnen.

Så nu börja bedövningen jag fick ta av och det börja kännas en del.
Börja oxå bli smått blåare för varje minut som går.


Innan de började sy.... fick hålla tryck.         

Har inte hunnit bli så svullet ännu på dessa bilder.
Men blir det mer svuller kommer nån bild till.

Så jag är en aning klumpig av mig.
Jag skrattar bara åt mig själv och tänker;
-Det här är så typiskt barn sak att slå sig så här...


Vill Som sagt Tacka Barnen på Villbokskolan
och fröken som hjälpte mig och till SSK och
 Läkaren som tog hand om mig.










Så här efter stygnen, väl hemma